Det främmande skrämmer
"Det finns kräkmedel i systemspriten. Annars skulle folk
dricka ihjäl sig och dö av akut alkoholförgiftning".
Historien presenteras som rena fakta men är inte det minsta sann. Det
är bara en av alla de sägner och rykten som vandrar från
mun till mun.
- Det här ryktet om kräkmedlet
cirkulerar väldigt ofta bland ungdomar, säger Bengt af Klintberg,
folklivsforskare och författare till böckerna "Råttan
i pizzan" och "Den stulna njuren".
- Berättelsen
stämmer bra överens med ungdomarnas bild av Sverige. Den bekräftar
myndigheternas förmynderi och tjänar samtidigt som en legitimering
av den hembrända spriten.
Forskningen om moderna vandringssägner kan hjälpa till att
ge en bra bild av hur vår världsuppfattning ser ut, menar Bengt
af Klintberg. Något som annars kan vara svårt att komma underfund
med.
- Det blir en aha-upplevelse, säger han. Vandringssägnerna
handlar ofta om det som är främmande för oss. Människorna
utgår från sin egen kultur som det normala, och konstruerar
en världsbild där det främmande kontrasterar.
Kulturkrock föder sägen
I Sverige handlar
många av sägnerna om invandrarnas äckliga mat och konstiga
leverne. De sägs äta kattmat och odla potatis i parkettgolvet.
I Afrika handlar vandringssägnerna i stället om den vite mannen.
Det finns till exempel en sägen som beskriver hur de vita som kommer
till Afrika rövar bort afrikanska barn. Sedan tömmer de dem på
blod och tillverkar piller av blodet. Dessa piller måste de vita äta
för att kunna klara sig i Afrika.
Tränger man under
ytan och studerar västvärldens moderna vandringsägner blir
vår rädsla för invandrare, våld och den nya tekniken
mycket tydlig.
- Många människor oroar sig för
vad som kan hända när de sitter vid dataskärmar och solar
i solarier, säger Bengt af Klintberg. Vandringssägnerna fyller
ett behov av att få svar på svåra frågor.
Vandringssägner är ett fenomen som är långt ifrån nytt. De har funnits i flera tusen år och är spridda över hela världen. Dagens vandringssägner om aids har till exempel mycket gemensamt med de gamla sägnerna om digerdöden.
Foto: Karin af Klintberg.